VM-firande på Wall och bakis utan alkohol

Hej vänner! Hoppas ni mår bra och njuter av värmen. Det gör jag! Älskar ju maj. Vill inte att den här månaden ska ta slut. Om jag kände mig pigg och utvilad igår så är det raka motsatsen idag, hehe. Igår hörde Hanna av sig och frågade om jag ville följa med till Wall senare på kvällen och fira Tre Kronors VM-guld med laget. Vi träffades första gången på VM 2012, jag som funktionär i pressrummet och hon som pressvärd.

Jag funderade någon minut på vad jag skulle svara innan jag insåg att det är precis den här typen av spontanitet som jag har känt att jag saknar. Körde på alkoholfritt bubbel hela kvällen och var hemma inte allt för sent, men så hade jag ju glömt bort att jag hade bokat in mig på blodgivning imorse. Kan säga att jag var lagom snurrig efter för lite sömn, ingen frukost i magen och några deciliter blod fattigare. Men det blir en lugn kväll, så jag klarar mig.

21 år och övertygad om att jag skulle jobba med ishockey för resten av mitt liv

En härlig sommarsöndag i Kungsängen

Doften av syrenblommor – underbar!

Hej fina ni! Jag sitter i soffan och tittar på bronsmatchen i Hockey-VM, är så varm trots att jag bara bär ett par korta pyjamasshorts och ett tunt linne. Underbart är vad det är, jag klagar inte för fem öre! Mina tankar om att bo permanent utomlands blomstrar ännu mer än vanligt just nu och trots att det inte är en möjlighet i dagsläget skadar det inte att redan nu börja se över vad man kan göra för att det ska bli en realitet i framtiden. (Första steget är kanske att få med mig min sambo i detta?)

I natt sov jag typ nio-tio timmar och det var behövligt. Mådde som en prinsessa när jag vaknade imorse. Äntligen! Jag hade ett inbokat cykelpass som jag genomförde med bravur, därefter ägnade jag trettio minuter åt att styrketräna rygg och mage. Igår joggade jag några minuter för första gången sedan jag vet inte när (i vintras, kanske?) men det gick inte så bra som jag hade hoppats på. Fick OK från min kiropraktor, så jag är ju okej i kroppen egentligen. Men det gjorde ont ändå, så att få till ett riktigt, riktigt bra träningspass idag kändes som en revansch. Härligt!

Efteråt åt vi en sen frukost på balkongen och sedan tog Jocke och jag tog bilen ut till Kungsängen för att hänga i två timmar med mamma och Per (med andra ord: låna deras terrass och lapa sol).

Ville inte ha på mig “vanliga” kläder eftersom jag var svettig och skulle sola ännu mer, så jag drog på mig en kaftan som jag köpte i Oslo i vintras med tanken “den här blir bra att ha i Grekland i sommar!”. Den var tokvarm och andades inte ett dugg, haha. Men fin var den!

Nej, det blev inget bad den här gången. Dels så var Mälaren full av frömjöl (urk…), dels så var det 13 grader (!). Tidigare har det varit 21 grader, men på grund av frånlandsvinden har sjön kylts ner rejält. Nej tack, säger jag. Då lökar jag rejält istället, haha.

Det bjöds på kycklingsallad i skuggan till lunch, perfekt en dag som denna. Är det någon mer än jag som älskar fräscha sallader under sommaren? Har typ svårt att äta lagad mat när det är så varmt. Det är dock bara bra för min del, då får jag i mig grönsaker vilket jag är ganska dålig på annars, hehe.

Jag är lite nykär i livet just nu, har nämligen fattat ett beslut som jag har tänkt på i många, många år. Det har ingenting med jobb, familj eller boende att göra utan är något enbart för mig själv. Det dröjer dock innan beslutet infrias, eller vad man säger, så jag får försöka att inte längta allt för mycket. Först ska vi njuta av sommaren!

Jocke har åkt iväg på fotbollsmatch och jag ska tvätta en handfull maskiner, läsa lite och givetvis se VM-finalen ikväll. Heja Sverige!

Detta vill jag göra sommaren 2018

Inför varje sommar brukar jag skriva en “vill göra-lista” med såväl högt som lågt. Här är årets!

Åka berg- och dalbana (vilken som, behöver inte vara utomlands eller så)

Köpa cykelkort, precis som förra året, och hoja omkring

Äta grekisk sallad på Karpathos

Lära Jockes pappa att crawla

Köra bil i Spanien

Spela boule

Ha poolparty

Sola på Hornsbergs strand

Hänga på Dramatenterrassen, TAK, Josefinas, Strandbryggan och många fler ställen

Spela tennis utomhus

Se Queen B live!

Fira fotbolls-VM med goingar

Dricka champagne på vår balkong i Grekland

Plocka blommor

Åka ut till någon Skärgårdsö

Kanske till och med… jogga…

Boulematch och sommarstockholm

Igår var jag fortfarande inte hundra i kroppen så jag jobbade hemifrån hela dagen. Från ingenstans fick jag en rejäl huvudvärk efter lunch. Ni vet sån där som bara slår till och så kommer illamåendet som ett brev på posten? Men jag hade en tid hos min kiropraktor inbokad efter jobbet, så jag tänkte att hon kanske kunde göra något åt den. Ibland är det ju min rygg som spökar. Och visst, hon rättade till några kotor som jag var rejält öm i och när jag gick därifrån försvann värken. Så märkligt, men så skönt!

Jocke och jag skulle möta upp Jesper och hans flickvän (wie!) i Rålis för att spela boule, men var något tidiga så vi gick till Mälarpaviljongen först. Vad man älskar sommarstockholm, va?

Sedan var det boulematch som stod på schemat! Några riktigt bra kast fick vi alla in och tiden gick snabbt. Blev tillslut 1-1 i matcher, sjukt kul spel ju!

Tyckte Jeppes outfit var så jäkla snygg.

Sedan gick vi till Orangeriet och åt middag. När vi gick hemåt längs Norr Mälarstrand fick jag påminna mig om samma känsla som jag hade när jag flyttade hit, och att jag nu tar den för given. Vad underbar vår stad är.

Högkänslig person + gillar inte fysisk närhet

Hej på er! (Förbered er på ett lååångt textinlägg…)

Har precis stängt ner jobbdatorn och fått i mig två äggmackor till middag. Satte på tv:n lagom till att Tre Kronors match började. Var så skönt innan att ha det helt tyst och bara fokusera på att jobba undan en massa grejer… Eller, nu ljög jag. Det var inte “en massa grejer”, men de båda sakerna tog riktigt lång tid så det var lika bra att jobba lite kväll för att inte stressa ihjäl imorgon. Jag är så fruktansvärt trött. Känner mig inte helt hundra heller, så gick hem från jobbet vid 14 för att fortsätta hemifrån. Sen la jag mig i soffan med datorn på magen och har legat här sedan dess. Jag hoppas verkligen, verkligen inte att jag håller på att bli förkyld. Tycker vintern bjöd på tillräckligt många sjukdagar för det här året.

Okej, nu måste jag avbryta det här inlägget och börja skriva en sidostory. Jag tänkte, lite halvt på skoj, att en del av min trötthet som jag känt av hela veckan är en bieffekt av att jag hade så roligt förra veckan och att jag är helt dränerad på energi nu. Och så mindes jag att jag har fått höra att jag är HSP, alltså en högkänslig person. Tänkte “Hmm, undrar om det finns något test, vore lite kul att se om det faktiskt skulle stämma”…

Det fanns det, såklart. Är inte ens halvvägs genom testet ännu och flera påståenden som jag trodde jag var helt ensam om att känna igen mig i finns med! Blev helt paff. Man ska välja på en skala mellan 0-4 hur väl påståendet stämmer in på en. Här är några exempelfrågor jag har tagit 4 på (känner igen mig rejält) och som jag trodde att jag var annorlunda för:

  • Jag tycker inte om att vara i mycket stimulerande omgivningar som t ex tivoli, köpcenter eller idrottsarenor.
  • Om jag ser bilder av våld i TV, kan det påverka mig i flera dagar.
  • Också ilska som inte är riktad mot mig, belastar mig.
  • Jag använder mer energi än de flesta andra, på att försöka förutse vad som kan bli fel, och vidta mina försiktighetsåtgärder.
  • Andra människors smärta går djupt in i mitt system.
  • Jag blir stressad om någon ser på, när jag arbetar.
  • Jag har lätt för att få dåligt samvete.
  • Jag kan bli mycket irriterad på ljud som inte ser ut att störa de flesta andra.

Och nu har jag slutfört testet. Man skulle ligga mellan -52 och +140. Jag fick +97, och eftersom jag fick över +60 är jag “möjligtvis särskilt sensitiv”. 

Ja, det är inte oväntat när jag tänker efter. Men jag kan inte hjälpa det – jag ser det som en nackdel, tyvärr, som om känslig skulle vara synonymt med svag. En sån där jobbig jävel som gråter hela tiden och inte kan ta kritik. Men sån är ju inte jag, även om jag gråter rätt ofta av allt från hundvalpar till reklamer (suck, vem är man). Jag är ju glad? Ofta peppig. Gillar livet och allt som komma skall. Så det blir krock i hjärnan. Att man kan vara både och. Men jag ska vara ärlig, jag önskar ofta att jag var stenhård och inte kände så mycket som jag gör hela tiden. Det är väldigt dränerande. Nu pratar jag inte speciellt om hur jag mår idag, utan mer i allmänhet. Jag känner mig ofta helt öppen, utan något “skydd”. Som att allt som händer runt omkring mig kan tränga sig in i min person och påverka mitt mående. Det är såklart jobbigt. Och det är jobbigt att leva med en sådan person tänker jag. Och så får jag dåligt samvete för att jag är som jag är (precis som en av punkterna där ovan, haha). Att det hela tiden är något med mig. Aldrig tyst, lugnt, grått.

Men så kanske jag ska tänka på alla härliga saker med mig också? Jag är asduktig på att hitta på roliga saker med och för mina vänner och min kille. Väldigt ambitiös och vill alltid åstadkomma saker. Om jag vill något så är jag duktig på att jobba hårt för det. Vill gärna visa min kärlek på olika sätt. Dock ska det ju vara på mina sätt, är inte alls lika fysisk som mina tjejkompisar är haha. Jag och Amanda satt och pratade om detta i vintras, hur några i gänget är väldigt fysiska och kan massera varandra, kramas i soffan osv medan jag inte alls är bekväm med det. Det har ju inte med HSP att göra antar jag, utan snarare om min personlighet som är ett annat skal på denna rödlök till kvinna. Där och då fick jag också ett Aha!-moment, för jag trodde återigen att jag var så himla särskild och annorlunda… “Varför kan jag ha så svårt med det fysiska?” Men jag förstod att i den personlighetskategori jag är i så är det inte ovanligt att man inte är så bekväm med att vara fysisk alla gånger. Det måste verkligen vara på mitt initiativ och mina villkor, annars slår jag bakut. Alltså, nu låter det ju som att jag aldrig rör människor eller att jag får panik om någon kramar mig och så är det INTE, men den här “extra” fysiska kommunikationen som många har den blir jag obekväm av med de flesta människor.

Det kan ju t o m märkas på mig och Jocke, men han har lärt sig nu att jag inte kan stå och kramas hur länge som helst utan att få krupp, haha. Jag är väldigt “gosig” av mig, men återigen: på mina villkor. Till exempel: jag kramas gärna och är sådär gosig, men när jag känner att det börjar bli lite jobbigt så måste jag låta kroppen “andas”. Och om jag då skulle bli tvingad att fortsätta kramas tycker jag det är jätteobekvämt och det börjar krypa i mig. Har absolut noll med personen i fråga att göra, utan det är bara sån jag är med fysisk kontakt.

Jaja. Det spelar ingen roll. Jag är glad över att Jocke, min familj och mina vänner förstår hur och kanske framförallt vem jag är, och att det finns så intressanta sätt att lära känna sig själv på numera… Haha!