Är man en stark kvinna även med en man vid sin sida?

lagenhet-gardet

En konstig känsla att ha lägenheten uthyrd ”på riktigt” och inte bara lite då och då. Inte för att det egentligen gör någon skillnad mer än att vi nu slipper åka dit för att städa och ta hand om tvätten, men ändå. Nu är det någon annans HEM.

Jag tror jag tycker det är lite jobbigt att hyra ut den så här för att den har en viss symbolik för mig. Jag köpte den när jag precis hade blivit singel och flyttade in i den när jag var lycklig igen. Jag bodde inte där på heltid länge men hann ändå utsättas för många prövningar och klarade av varenda en. Det stärkte mig, fick mig att känna mig självständig på riktigt och fick mig att förstå att jag klarar mig själv. Att stå på egna ben är nyttigt. Jag har alltid sett mig själv som en stark kvinna, jag behöver ingen man för att vara hel. Om jag är med en man är det för att jag älskar honom, inte för att han på något sätt lagar något hos mig eller för att jag inte vill vara ensam.

Nu bor jag inte i min lägenhet längre utan i någon annans, med någon annan. Spelar det någon roll? Gör det mig mindre självständig eller svagare som kvinna?

Jag vill inte vara någon annanstans än där jag är idag. Med honom. Här. Det är det som är så läskigt. Det var inte planen. Jag skulle inte bli så här kär i någon så fort och jag skulle inte släppa på garden så här tidigt. Att ha så starka känslor för någon gör att man inte är självständig på samma sätt för plötsligt är det inte bara jag som kan påverka hur jag mår. Nu är mitt mående influerat av någon annan. Och det är läskigt.

Har också förstått att jag sedan många år tillbaka har undermedvetet ansett att galen passion och villkorslös kärlek är för svaga. Hur sjukt låter inte detta? Och så sorgligt. Varför har jag den synen… Tänkt typ att så starka känslor försvagar människan för att man då inte står på egna ben och ”är sin egen lyckas smed”. För när man älskar någon på riktigt vill man göra allt för att den personen ska må bra och vara lycklig. Vilket också innebär att den personens ”downs” även är dina. Då är det bättre att inte älska någon och att istället vara stark på egen hand och satsa på karriär och vänner. Inte hamna i någon kvinnofälla.

Det är bara läskigt liksom. Läskigt för att det också känns rätt. Det stämmer inte överens med mina unga föreställningar. Kanske är det just vad det är, tänker jag nu? Unga, omogna föreställningar om att jag inte kan vara 100% stark kvinna så länge jag har en man vid min sida? Är det så det är? Vem fan har kommit på den regeln i så fall..? Bör jag inte kunna vara lika stark med någon jag älskar?

Blir ju tokig på mig själv ibland. Och nu har jag precis delat med mig av mina innersta tankar för hundratals personer jag inte ens vet vilka de är.

Share:

1 kommentar

  1. frida
    01/09/2017 / 17:28

    Men det var jättefint av dig att dela :) sällan är man ju helt ensam om sina (innersta) tankar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *