660 meter över havet, ett besök hos läkaren & middag på stranden

Första veckan lider mot sitt slut och om sju dagar sitter vi på Langkawis flygplats för att börja resan hemåt. Men det är först om en vecka och vi har inte ens varit här halva tiden än – tack för det. Just nu sitter vi båda med en varsin dator, jag som för över bilder och han som kollar lägenheter på Hemnet. Vi sitter i mörkret på balkongen med balkongdörren öppen, ac:n hörs ut men överöstas av regnskogens alla djurläten. Jag skrev det tidigare och jag skriver det igen; djurlivet här är magiskt.

För några dagar sedan träffade vi Jockes fotbollskompis Daniel och hans flickvän Natalie. Vi fyra åkte Langkawi Skycab ihop, en linbana med två platåer där den högsta är 660 meter över havet. När vi åkte mot första platån var vi så högt ovanför marken att jag blev helt skakig, vet inte om jag någonsin har varit så rädd. Det blåste och svajade och rörde sig och… ja, fy. Usch. Men det är kul att ha gjort det och det är sunt att utmana sina rädslor.

16 15 14

Idag gjorde vi en annan sak som vi haft på schemat; stand up-paddle! Det var en helt okej aktivitet men vi gjorde det sent på eftermiddagen, klockan var runt fem, när vinden hade börjat ta sig. Det krävdes rejäla tag för att orka paddla inåt stranden i motvind. Efteråt ville vi ha några bilder så jag hoppade ner i vattnet och fotograferade Jocke. Efter ett par bilder skrek jag till av att något brände mig rejält i knävecket. Varje dag är det som plankton i havet som nafsar på en och det känns ungefär som små nålstick, men det är ofarligt. Det här gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle falla omkull. Jag sprang upp och försökte förklara för personalen vad som hänt och fick då vinäger sprayat på brännskadan. För att göra historien kort, och eftersom varje dag ändå kommer att återberättas om ett par dagar, så trodde jag att jag skulle dö (!) av skadan efter att ha googlat fram hur farliga maneter i Malaysia och Thailand faktiskt kan vara. Jag fick besöka läkaren där jag fick kräm på brännskadan och tre olika tabletter som jag ska äta två gånger om dagen i tre dagar. Jag mår helt okej, har ont i musklerna och det sticker i hela kroppen, men det hade verkligen kunnat vara så mycket värre. Usch, jag grät som ett barn där ett tag.

Tills vi hörs nästa gång, ta hand om er!

1110 13 12Lunchen brukar vi äta runt tre-tiden vid strandens bar, idag blev det en kycklingburgare.17 18I lördags åt vi middag på stranden med Daniel & Natalie, hur trevligt som helst!

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *