Helg.

Söndag

kaktus-marmor

 

Tre minikaktusar köpta på IKEA i lördags. 

 

I helgen har jag besökt IKEA och handlat inredning. Köpt linsvätska och annat viktigt inför resan. Gått på spinning. Firat en vän och druckit vin. Spelat biljard. Storstädat hela lägenheten och t.o.m. moppat(!). Vaknat upp med grov huvudvärk, illamående och stela axlar. (Det gör mig så jävla ledsen.) Sett film.

 

Ville bara säga hej. Och visa våra nya kaktusar. Sötaste!

Det är dags att börja lyssna på min kropp. På allvar.

Jag är av den kaliber att jag anser att träning inte är något att ha såvida det inte är svettigt, högintensivt och kämpigt. Givetvis förstår jag tyngden i att ha starka leder, rätt teknik och en återhämtad muskulatur – men jag är alldeles för otålig och fylld av prestige för att låta något av mina tunga träningspass ge vika för ett lågintensivt teknikpass.

 

Lyckoruset efter ett hårt träningspass är obetalbart. Musklerna jobbar tillsammans med hjärnan. Psyket, viljan, sinnet – det fysiska och det mentala blir till ett och stoltheten av att klara av en utmaning är den bästa medalj jag kan få.

 

Jag tränar gärna så ofta som jag gör. Det ger mig en befrielse från vardagens ekorrhjul, låter mina tankar fokusera på annat och låser upp mina spända muskler. Det är en lyx att ha tid att träna och det är en lyx att känna glädje i det på det vis jag gör.

 

välta-taktordäckAndreas och jag under en Bootcamp-session 2013.

 

Tävlingsmänniskan i mig säger att fem tuffa träningspass ger mig mer än tre tuffa och två mindre tuffa. Åtminstone på kort sikt. Och som den otåliga människa jag är väljer jag den korta sikten före allt annat. Vilket i sig är ganska komiskt då jag i övriga delar av livet ständigt tänker långsiktigt.

 

En överansträngd ljumske. Ett knä ur led. Flertalet låsningar i bröstrygg och revben. Troligtvis en bröstkorgsinflammation. Mindre skador som ilningar i handled.

 

Vill ni veta vad samtliga skador – UNDER DETTA ÅR (!) – beror på?

Allt bottnar i vinnarinstinkt. Otålighet. Prestige. Till viss del stress.

 

 

Ni kan ju tänka er hur ett träningspass kan se ut nu. Jag planerar inte mina pass efter muskelgrupper eftersom det är dagsformen som avgör. Ett benpass? Absolut! Hur känns knät och ljumsken? Tunga benböj är kanske inte det optimala, men maskiner är OK. Jaha, och där gjorde knät ont en halvtimme EFTER träningspasset. Hur fasen ska jag veta det… Ett överkroppspass? Kul! Ta inte i för hårt eftersom ryggen fortfarande är väldigt öm och gör ont. Arm- och bröstpass? Lätt. Men ta lägre vikter i bicepscurl eftersom handlederna ilar, samma sak för bröstmuskulaturen eftersom den troligtvis är inflammerad.

 

Inte det mest fantastiska upplägg i kombination med att vilja genomföra ett högintensivt pass på bästa sätt. Och hela tiden vilja bli bättre och starkare. Och samtidigt tycka att ett träningspass inte är något att ha om det inte är svettigt och hårt. Rimmar illa med skador.

 

I huvudet vet jag alla svar. Men jag måste släppa på den jävla prestigen.

Utmaning: se det som en utmaning

En dag i utmaningens tecken, definitivt. Ett högintensivt spinningpass kickade igång morgonen men därefter skedde negativa händelser på rad. Jag stressade till pendeltåget. Såg att min betalning för ett nytt månadskort hade gått igenom men kortet ej hade laddats på (hur bevisar jag ens detta? Har verkligen inte råd att betala dubbel kostnad.). Gick till fel polishus för att fixa pass. Var tokröd i ögonen efter spinningsvetten vilket gör att jag ser drogad ut. (:() Trodde jag hade missat min tid och rörde om bland samtliga besökare (förlåt!). Tog en svinful passbild. Hade inte tillräckligt med pengar på kontot för att betala passet så stod och förde över pengar medan polismannen suckade högt. Stress, stress, stress. Glömde köpa dressing till min torra sallad. Hittade inte rätt busshållplats för att ta mig till praktiken.

 

Klockan är inte ens halv elva. Och jag ska inte ljuga, stundtals ville jag lägga mig ner på den regnblöta marken och gråta. Stress och frustration är bara förnamnet. Men som sagt – det blir ju vad jag gör det till och i slutändan är det alltid jag som väljer hur jag vill se på saker och ting.

 

Tacksam för att äntligen vara på C More i alla fall – och ha roliga arbetsuppgifter. Det piggar upp.

Vecka fyra som praktikant på C More

stiltipsbildkälla.

Veckorna bara rusar iväg. Jag är redan inne på min fjärde (!) vecka här på C More och om drygt två veckor reser vi till Kalifornien. Det gäller att ta vara på varje arbetsdag och försöka sluka så mycket kunskap som möjligt för snart är vi tillbaka i skolan och då är tillfället mer eller mindre över.

Idag har jag suttit en hel del med C Sports planering inför hösten. Jag har fått OK på några Facebookkampanjer som jag vill köra vilket känns väldigt kul och säkerligen mycket tillfredsställande att se resultatet efteråt. Vad som är lite ”kruxigt” är att jag hela tiden måste tänka på C Sports som varumärke och hur de vill kommunicera. Jag kan ha tio riktigt bra, roliga och resultatgivande idéer men om det inte stämmer överens med varumärket så slopas samtliga. Intressant att lära sig att vara väldigt tydlig i kommunikationen och även få konkreta ramar att hålla sig inom. Det sätter press på kreativiteten.

C More Sport och C More Film skickar då och då ut nyhetsbrev, något jag också har fått ta över under min tid på C More. Jag trodde nog aldrig att jag skulle finna det intressant men jag gillar det verkligen. Tror det handlar om utmaningen att skriva så bra copy som möjligt för att få så hög andel öppna klick som möjligt. Vad drivs målgruppen av? Vad gillar de? När är de mottagliga för information och hur kombinerar jag det vi vill säga med vad målgruppen vill höra? Jag sitter med ett segt men oerhört intressant verktyg när jag skapar nyhetsbrev och det finns massor av statistik att analysera. Riktigt kul och lärorikt.

Jag funderar också på mitt slutprojekt och uppsatsen jag ska skriva. Är lite sugen på att göra något annorlunda, tänk Konstfack-projekt nästan. Jag har lite svårt att komma på bra idéer men det är några veckor kvar innan vi behöver bestämma oss också.

New York

Det är lång tid kvar men jag har redan börjar visualisera. Tittar på hotell, känner efter, stänger ner datorn och tittar igen dagen efter. Har till och med kikat på lägenhet. Letar bakom alla turistfällor och vänder på människors tips. Det pirrar lite i magen redan nu. Det är så fantastiskt att jag inte har en aning om hur livet kommer att se ut om ett år. Så mycket spännande som händer den här perioden i livet. Och det vackraste är att jag inte tror det kommer sluta. Livet är i ständig rörelse, med nya perioder som övertar tronen av det mest spännande som har hänt.

b0c290aca0da28ad980c03d749c55188

De frågar mig vad jag ska göra i New York. Vilken fråga, egentligen.