Malmö i 36 timmar

När SKINS VD Christian föreslog att jag skulle träffa deras some-tjej var det jag som kom med förslaget att jag skulle besöka deras kontor istället för att de båda skulle komma upp till Stockholm igen. I samma veva pratade jag med Mårthen som även han skulle ner till Skåne för att ta tempen på Malmö FF inför ett större reportage för Fotbolldirekt. Jag skulle därmed få se hur han jobbar och även ”hjälpa” NewsMes samarbetspartner SKINS med deras nya strategi. Tuta och kör!

Vid 07.30 avgick tåget från Stockholms Central och jag var på väg ner mot Malmö. Jag hade sovit alldeles för få timmar då nervositet och några glas vin efter min pojkväns födelsedagsmiddag inte rimmade särskilt fint. Var vackert beskrivit något förstörd på resan ner och ägnade den mesta tiden åt att sova.

hotell-rica-malmö

Väl på plats vid slutdestinationen möttes jag av solsken och distinkta plusgrader. Fullkomligt underbart! Sprang förbi hotellet och lämnade väskan för att sedan traska iväg på äventyr. Tyvärr hade MFFs ledning velat ta det mesta av Mårthens jobb dagen innan jag kom ner men en intervju med poängkungen Magnus Eriksson skulle jag få vara med om i alla fall.

magnus-eriksson-mffDärefter hade Mårthen en träff och jag gick till hotellet för att sova några timmar samt få tid att fila på min presentation jag tänkte hålla för SKINS. Först köpte jag med mig lunch…

max-malmö-centrum

Vaknade runt 17 och började genast presentera min presentation muntligt för mig själv. Var så otroligt nervös inför morgondagen. Jag visste inte vad SKINS förväntade sig av mig; om de ville ha en övergripande och bred strategi för hur de skulle synas i de olika kanalerna eller om jag skulle vara en kreativ mästare för enbart exempelvis Instagram, om de tänkte att jag skulle ta över mötet totalt eller om de själva hade en plan för dagen. Inte heller visste jag hur många som skulle närvara vid vårt möte och allt detta satte verkligen griller i huvudet på mig.

Mårthen och jag gick ner till O’Learys för att se Leksand ta tre poäng mot Brynäs och därefter gick vi till en spansk restaurang för att äta tapas. Det var ungefär här som min kropp fallerade. Kände mig som årets sämsta sällskap när min magknip återigen dök upp och jag satt med blicken någon annanstans.

Natten var hemsk. Jag sov i byxor och tröja, hade både min jacka och en handduk över mitt täcke men ändå frös jag. Vid fem tillfällen vaknade jag av mina magsmärtor… och så visste jag fortfarande inte hur mötet dagen efter skulle te sig. Nä, fy!

rica-hotell-malmö-frukostDagen efter åt vi frukost i matsalen och jag bad Mårthen berätta om en gång då han hade gjort bort sig, enbart för att jag själv skulle vara mindre nervös. Han berättade om en finare middag där han hade struntat i att läsa inbjudan och kom dit i slappa jeans och tröja… Medan alla andra hade frack och långklänning. Haha! Det fick mig på bättre humör.

Checkade ut från hotellet och begav mig mot SKINS kontor. Jag satt med Christian och Therese, som sköter deras sociala medier och events, och gick igenom mina idéer och hur de jobbar nu. Min keynote-presentation presenterades aldrig men blir mailad till dem istället. Therese hade en konkret syn på hur de ville jobba och jag gillade verkligen hennes tanke bakom det hela. Jag gav tips från mitt håll och tillsammans tror jag verkligen att det kommer gå vägen. Otroligt kul erfarenhet och jag är glad att både NewsMe och SKINS tror på mig tillräckligt mycket för att skicka iväg mig på sådant här.

saltimporten-malmö-högrevTill lunch åt vi på Saltimporten. Årets Hipsterställe! Hade smält in perfekt på Söder här i stan. Högrev var det som serverades idag och det satt fint.

Vid halv fyra fick jag skjuts till Centralstationen där jag fikade i ensamsällskap innan jag gick på tåget hem. Och om den resan har ni redan läst.

 

 

Jobba hemifrån // näst sista lia-veckan

God förmiddag!

(En vecka kvar på lia. Jag vill inte!) Här sitter ett stycke frusen tjej med filt om axlarna och håret i ett ruffs. Troligtvis utan förhöjd kroppstemperatur men likt förbannat ska bihålorna ge sig känna. Jag vet att jag behöver ta tag i det här med min kropp osv och jag ska. Oroa er inte. Sanningen är helt enkelt att jag inte prioriterar att gå till läkaren för att kolla upp allt. Jag hinner ju, egentligen. Men ja. Den bittra sanningen helt enkelt.

sjuk-förkyld

Dagen ser ut såhär: skicka in utkastet till intervjun och få den ”godkänd”, förhoppningsvis publicera intervjun idag, göra research inför nästa intervju, skriva intervjufrågor, eventuellt (väntar på OK) skapa annons för Shapelink, kontakta en tjej som skulle kunna bli ambassadör för Skins och redigera bilderna jag tog i förrgår när Mårthen intervjuade Magnus Eriksson.

Dags att brygga mig en till kopp the och sätta igång. 

 

En tripp ner till Skåneland

Genom ett regnigt landskap dundrar SJs snabbtåg förbi. Ur fönsterrutorna ser jag enbart mörker om än någon ljuskälla som snabbt försvinner. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att vi färdats i något svart vakuum.

Den ångestfyllda nervositet som igår lade sig som ett tjockt lager kring hela min uppenbarelse är idag knappt nåbar. Jag kämpar för att hålla uppe mina ögonlock då tröttheten som alltid dyker upp efter en känslococktail är alldeles för intensiv för att kunna knocka med en kopp hett kaffe.

Jag kan inte låta bli att romantisera något så banalt som att färdas med tåg längs halva Sverige, med en grupp främlingar jag högst troligtvis aldrig mer kommer träffa, en torsdagskväll i februari.

Fem minuter efter att tåget hade lämnat Malmö Centralstation tog jag upp datorn och började renskriva min intervju med Joel Lundqvist. En sallad där innehållet plockades i Coops salladsbar och betalades per hekto samt en flaska vatten låter allt annat än ”mysigt” – ändå var det ju den känslan jag hade.

Kanske är det för att jag känner att jag utvecklas och är på väg någonstans. I mitt huvud är jag alltid två, tre steg fram och medan hen utanför tänker att jag knappt plitat ned en bokstav i mitt personliga brev sitter jag och letar boende på en plats där bara mina drömmar just nu når.

Kanske är det därför jag gillar att tänka och analysera. Jag bearbetar händelser och strukturerar upp vägar till att nå mina drömmar. I huvudet är jag alltid i framtiden.

En helg i norr

I fredags styrde vi minibussen norrut med destination Ljusdal och farfar. Det blev snabbt mörkt, det föll snöslask från himlen och varken bilens lampor eller vindrutetorkare var något att hurra för. Det tog oss fem och en halv timme att åka trettiofem mil + middagsstopp, men vi kom fram i alla fall!

Vi missade avfarten mot Gävle (där vi hade tänkt äta middag) och fick istället köra vidare ett par mil till Söderhamn. Där blev det ett besök på McDonalds efter att fyra av bilens fem passagerare röstade från den Gyllene Fågeln framför ”Svenskt Grillat”. Anekdot: jag har inte ätit en hamburgare på McDonalds (förutom en i New York) sedan slutet på 90-talet!

Vi somnade så fort våra huvuden nuddade kudden och vid 07:30 dagen efter tyckte min kropp att jag hade sovit klart. Jag tog med mig lillebror på en morgonpromenad och insöp den ljuva, friska norrlandsluften. Fullständigt underbart att starta en dag på det viset. Vi köpte med oss nybakat bröd till frukost och åt en rejäl variant tillsammans med resten av sällskapet när vi väl var tillbaka.

ljusdal-thowe-wagnerlarsson

Ett fantastiskt väder bjöd på skidåkning för min syster och pojkvän medan resten av oss gick iväg på shoppingäventyr. Den välkända lågprisbutiken Dollar Store fick sig givetvis ett besök och vi passade på att handla alla de produkter som vi vanligtvis avskyr att lägga pengar på (tänk tvättmedel, rengöringsprodukter med mera). Vi besökte även Röda Korsets secondhandbutik där jag hittade en bricka och två ljushållare i marmor! ÄNTLIGEN! Som jag letat! Jag var i eufori efteråt. 90 riksdaler fick jag punga ut för något jag letat efter i månader.

ljusdal-thowewagnerlarssonFarfar spelar nyckelharpa sedan många år tillbaka och är en del av ett band kallat Gnisselgänget. Jag älskar det namnet, för övrigt. Nu har de även fått in en person som spelar dragspel – vad tror ni de har döpt sig till nu? Gnisselgänget med drag! Haha! Fantastiskt. Jag känner ingen som är mer positiv än min farfar – han ler ta mig fan alltid. I lördag spelade han nyckelharpa för oss och han berättade att de brukar besöka ålderdomshem och spela för dem. Farfar och hans gäng vill inte ha betalt, utan kaffe duger bra. Glädjen i att se att ”de äldre” njuter av deras musik är nog.

Hur sov vi, då? Jo, i farfars trerummare sov Eddie och jag i en bäddsoffa i ena sovrummet. Carmen och Julia sov i det andra och Jesper och farfar delade på vardagsrummet. Farfar skulle sova på soffan och Julia utbrister ”men tänk om du ramlar ner?” varpå farfar svarar ”ja, men jag kommer inte mycket längre än hit” och pekar på golvet. Gillar min farfar så mycket.

När Eddie och Carmen var tillbaka från skidbacken bestämde sig Jesper, jag och Eddie oss för att ”gå på promenad” vilket istället blev en avstickare ner till den lokala puben. Jävligt trevligt att ta en snabbcider innan middagen.

Vi åkte hem tidigt igår, söndag, för att hinna hem till finalmatchen mellan Sverige-Kanada. Tyvärr slutade det, som alla vet, med guld till Kanada. Hela söndagen gick i spontanitet och är det något jag gillar är det verkligen dessa dagar. Carmen och Julia följde med mig och Eddie hem och sedan kom även min vän Amanda och Eddies vän Dennis förbi och hade sällskap med oss. Kaffe, choklad och hockey. Bra så. Vi bestämde oss för att åka och träna varpå hälften av sällskapet fixade en veckas provträningSATS via Wrapp (så bra app!).

Blev 1,5 timmes träning och personbästa i marklyft för min del. För att bara ha kört marklyft i två veckor är jag nöjd med mitt avancemang! Speciellt med tanke på att jag har mått rätt risigt de sista dagarna.
Kvällen tillbringades hemma hos pappa och Jannie där vi tjejer åt gott och parkerade oss i soffan framför en film. Väldigt bra avslut på helgen.