Tankar kring premiärmatchen mot Örebro

På lördag, om ynka två dagar, är det äntligen dags. Skridskor slipas, klubbor testspelas, tejp viras om, vattenflaskor fylls, kepsar böjs, rutiner påbörjas och ljumskar stretchas. Utanför isen är det mer eller mindre på samma sätt; om än något annorlunda förberedelser. Spelschemat skrivs in i kalendern, bakgrundskoll av nya spelare fixas och detaljläses, inlärning av tröjnummer påbörjas, kommande bortamatcher som spelas i närheten av Stockholm skrivs in med versaler och tågresor bokas.

Vad jag talar om är givetvis SHL-premiären. Färjestad tar sig an lillebror Örebro hemma i, vad som numera heter, LA. Löfbergs Arena. Mellannamnet Lila har de suddat bort och enligt mig är det ett förträffligt val. Jag har aldrig riktigt tyckt om att säga ”LLA”.

Det förväntas, nej förlåt – det kommer att bli en fest. Om jag känner föreningen och supportrarna rätt kommer staden att vibrera redan från gryning fram till slutsignal och även därefter. För givetvis finns inget annat än vinst. Jag förväntar mig ett tifo i världsklass och en ljudnivå som symboliserar ”VARNING”. En avsaknad av klappor och ett hav av klappande händer.

Färjestad är en speciell klubb. Det är en klassisk förening, en klubb som har allt. Det är inte för inget som klubben i folkmun kallas för Familjen. Eller Mästarklubben, för den delen. Hela nio SM-guld kan man stoltsera med. Färjestad. Verksamma föredettingar, NHL-spelare, en väl fungerande och konkurrenskraftig juniorverksamhet, en supporterförening med hjärtat på rätt plats. Färjestad är en så jävla vacker klubb.
På lördag tar vi emot lillebror Örebro och det kommer att smälla. Hårt. Det kommer inte bli lätt för Örebro att vistas i svensk hockeys finrum, det ska de veta. Färjestad kommer att visa vilka som bestämmer.

 

Vanligtvis besöker vi Karlstad en handfull gånger per år och ser alltid till att pricka in de helger när de spelar hemma. Med tanke på att min mor och styvfar beslutade sig för att skrota den svenska drömmen om en sommarstuga, och istället köpa en liten bostadsrätt i centrala Karlstad, kan man tycka att vi är där allt för sällan. Det tycker jag med. Men någonstans ska vardagen, med allt vad det innebär, finnas och orkas med. Förra säsongen var jag nybliven lägenhetsägare och inför den här säsongen är jag nybliven student. Att säga att cashen inte riktigt flowar som jag hade önskat är en underdrift. Som tur är har jag en mor som är så passionerad till denna sport och förening att jag kan lösa det på annat sätt. Lördag. Färjestad.  Nu jävlar.