tystnad.

Jag märkte inte att mörkret hade börjat falla för en stund sedan. Efter lunchpasset på gymmet gick jag nyfiket in i den lokala bokaffären för att döva mitt dåliga samvete. Jag hade nämligen varit där för några dagar sedan och hittat tre böcker jag velat köpa men varit tvungen att gå förbi en bankomat för att ta ut kontanter. Då passade jag även på att springa förbi ICA och uträtta några ärenden vilket i sin tur gjorde att jag glömde bort att återvända till bokaffären. Nu var jag där igen. Mest för att jag hade dåligt samvete, men också för att jag för första gången på länge kände ett sug efter att hålla i en fysisk bok.

På vägen hem klickade jag som vanligt igång en podcast men det var något med personernas röster som jag inte klarade av. Försökte med Spotify. Gick inte heller. När jag kom hem satte jag på tvn medan jag värmde soppa men det var som att ljudet gick rakt in i hjärnan och skärptes för varje sekund jag lät tvn stå på. Fort av. Det är intressant hur jag hela tiden har tänkt att jag ”ska ha” någon form av ljud runt omkring mig när det i själva verket är stressande. Mer än man tror.

Tog fram ena boken och började läsa. Inte ett ljud hördes i lägenheten. Mobilen på ljudlöst med skärmen ner. Tänkte ”är det viktigt får jag ett röstmeddelande”. La mig i soffan under en filt, läste kapitel efter kapitel och kände hur efterlängtat detta var. Ingen musik, ingen podcast, ingen ny bild på Instagram, inget Twitterflöde. Bara jag och en helt ny värld i textformat.

 

Nu ska jag göra mig i ordning för en kväll på stan med ett flertal tjejer. Ha en fin tisdag! <3

 

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *