Magknip av äpple, glass vid vattnet och Superswede

Ugh, har ni någon gång varit med om att det känns som att tarmarna vrider sig i magen? Så kände jag i natt. Efter Midnattsloppet fick vi ett äpple som jag glatt smaskade i mig innan jag mötte upp resten av gänget. När Jocke och jag, någon halvtimme senare, var på väg hem fick jag så ont i magen att jag var tvungen att stanna och huka mig på trottoaren. Väl hemma sprang jag snabbt på toaletten och sedan var det magknip resten av natten. Ibland fungerar det jättebra för mig att äta äpple, ibland förpestar det min mage. Så var fallet i natt. Kanske har det med sort och mängd att göra, eller bara tillfälle? När jag vaknade kändes det bättre och den sköna känslan av att vara öm i kroppen av träning hade gått om på smärttröskeln.

Efter frukost och några omgångar Yatzy (är helt beroende) gick Jocke och jag en promenad men det gick riktigt sakta, båda mina knän och min ena ljumske är sjukt ömma idag så att gå snabbt kommer inte på fråga. Vi stannade nere vid vattnet och köpte med oss glass från Stickinikki.

Några timmar senare skulle jag och Jesper gå på bio och se Superswede – en film om Ronnie Peterson. (Efter F1-resan till Montreal 2015 – här är den bloggkategorin – har jag blivit ganska intresserad av Formel 1, så till den grad att en av mina favoritfilmer all time är Rush. Sett den 5-6 gånger och har inte tröttnat än, hehe.) Mysigt att umgås lite med brorsan och filmen var riktigt bra, även om jag hade önskat en ännu mer personlig profil av Ronnie.

Nu är klockan ganska mycket och Jocke smsade precis att han är på väg hem så nu ska jag börja med middagen. Det blir hemmagjord pizza, precis som jag skrev i förra veckans veckoplanering :)) Nyttiga veckan börjar imorgon, eller hur?

Puss och trevlig söndag ♡

Den gångna veckan: veckolista #33

⭐️ Veckans bild:

Helt klart bilden nedan som jag snodde av Göran, Jockes pappa. Det var innan Midnattsloppet gick av stapeln i lördags och ni som har följt min blogg i några månader vet om att jag fick lov att börja löpträna för i slutet av juni. (Här bloggade jag om hur lycklig jag var efter besöket nos min naprapat!) Jocke gav mig en startplats till Midnattsloppet i ett påskägg, så jag har hela tiden haft loppet som en morot för att pusha mig själv på löpbandet, men ändå varit medveten om löftet jag gav till min naprapat om att öka successivt. Jag hann aldrig upp till 1 mil innan det var dags att springa loppet och jag var ärligt talat ganska nervös innan. Först över distansen men sedan gick det över till alla människor. Om jag inte känner mig väl förberedd eller bäst på något tycker jag inte om att ha människor som tittar på mig (jag förstår mycket väl att varken någon av deltagarna eller de i publiken faktiskt brydde sig om mig men det är inte vad detta handlar om).

Hur som! Jag sprang med musik för att bara fokusera på mig själv, min andning och mina löpsteg. Så fort jag började känna av knäna eller ljumskarna försökte jag ändra springsätt eller sakta ner en aning för att inte trycka på för mycket. De två sista kilometrarna pausade jag musiken med hade hörlurarna i och jag sprang i mål på 63 minuter. Ont i kroppen, men inte för att den inte höll, utan för att det är jobbigt att springa en mil på asfalt. Jag trodde jag skulle gråta när jag kom i mål, men jag var bara så jävla stolt över att jag sprang i princip hela sträckan, kroppen höll och jag kom i mål på en grym tid så jag gick runt och log stort istället haha! Dessutom var det extra stort att Cissi (Freddes fästmö och min tenniskompis) sprang sitt första lopp och att vi sprang vår första tävlingsmil ihop, jag blev liksom extra stolt över oss båda när vi kramades efter målgången. ♡

⭐️ Veckans läsning:

En av Cafés bloggare, Jonas, har en väldigt sund och bra syn på träning och hälsa och jag rekommenderar er alla att läsa hans blogg. Han skrev en gång ett mycket bra inlägg om motivation vilket ni kan hitta här. Jag ska sätta mig ner ikväll, följa hans råd och börja skriva träningsdagbok för även jag har dagar då det suger att gå till gymmet och jag behöver påminnas om varför jag faktiskt tränar.

⭐️ Veckans tweet:
Faktiskt kul.

⭐️ Veckans branschnyhet:
Har ni missat att den populära serien Game of Thrones använder sig av Ikea-plädar till sina kostymer? I så fall får ni läsa ikapp er här. I veckan släppte Ikea snabbt en instruktion till hur man gör en egen ”Winter is Coming”-dräkt av just produkten… Vinter. Kul grej av marknadsavdelningen på Ikea (eller deras reklambyrå kanske?).

⭐️ Veckans roligaste aktivitet:

Jag har gjort många roliga saker i veckan. Började ju med en promenad med Angela, körde ett tufft träningspass med Sofia, Amanda bjöd in till drinkkväll och jag sprang Midnattsloppet. Svårt att välja en.

⭐️ Veckans träning:

Nu har jag ju nämnt Midnattsloppet i typ varannat svar, så jag får svara tisdagspasset med Sofia. Jag slog personbästa på marklyft, heja mig och heja min rygg som bara blir starkare och starkare! Nu är jag uppe i 55 kilo och jag klättrar stadigt mot mitt gamla rekord.

⭐️ Veckans mat:

Nej, usch, den här veckan har det i princip bara blivit dålig mat. Nästa vecka ska jag satsa på färgglatt och näringsrikt.

⭐️ Veckans låt:
Good Life (with GEazy & Kehlani) – går inte att tröttna på den?

⭐️ Veckans köp:

Jag har egentligen köpförbud om det inte gäller inredning eller födelsedagspresenter – men jag trotsade det och beställde hem en klänning till mitt födelsedagsfirande i veckan. NU är det däremot köpförbud på riktigt.

Vilken poster ska jag välja?

Jag är igång med ett nytt projekt, skulle man kunna kalla det, och jag behöver er hjälp för nu har jag kört fast. Jag är på jakt efter två tavlor (planscher) och har tittat på dem ovan.

Planscherna ska passa i en ljus och vit lägenhet med inslag av marmor och svart läder. Jag har varit inne på att bara ha svartvitt men jag tror det skulle vara fint med en färgklick med…

Hur som helst! I lägenheten finns redan tavlan nedan, men jag behöver två till. Ska jag köra svartvitt rakt igenom eller ta med en färgklick? Vad skulle ni välja?

Onsdagsbubbel för Amanda och en oväntad situation på tunnelbanan

Samma dag som jag kom hem från Spanien fyllde Amanda 24 år och eftersom födelsedagar är typ världens roligaste grej så var det givetvis något som skulle firas. För det gör man. ♡

Så i onsdags hade Amanda bjudit in till tjejkväll. Att ses en onsdag är en så himla bra idé för vem vill inte ha en härlig aktivitet att se fram emot mitt i veckan?

Obs här är en söt bild på mig och Amanda när JAG fyllde 24 :))

Okej, tillbaka till 2017…

När jag kom hade hon ordnat en fördrink till alla och sa: ”Det här är ditt recept, det du skrev om i ELLE mat & vin!” – ändå kul att ens vänner ser det man skriver, haha. Tänker att det bara är främlingar som tar del av alla artiklar, blir alltid förvånad när någon nämner att de har läst det jag har skrivit :’)

Hon hade ordnat så fint med hemmagjord pizza, ostar, chips och annat smaskigt.

Det blir så spännande samtalsämnen när man ses ett gäng tjejer där alla inte känner varandra utan och innan. En av tjejerna, Felicia, jobbar med prematurbebisar och får således ta hand om och ansvara för bebisar som är födda för tidigt. Vilket jobb, va. Så intressant att ta del av någon annans vardag som skiljer sig så vilt från ens egna.

Men att prata om små liv och alla jobbiga känslor blev för mycket så vi bestämde oss för att lätta upp stämningen och öppna presenter och prata om lite roligare ämnen. :))

Runt elva bestämde vi oss för att gå några hundra meter ner till Tjoget där vi drack alkoholfritt och snackade kärlek. SÅ mysig kväll ♡

*

Ska berätta en grej som hände på vägen hem den kvällen.

När jag kliver av tunnelbanan går samtidigt ett gäng killar av och jag går instinktivt lite långsammare så de fick gå förbi mig och upp på rulltrappan först. (Jag tror inte ni män förstår hur vi tjejer aldrig kan slappna av när vi är ute ensamma på kvällen.) En tjej går förbi mig och ställer sig mellan mig och killgänget i rulltrappan. Jag ser hur hon lutar sig mot räcket på rulltrappan och hur killarna tittar mot henne. Jag tänker att hon antingen är påverkad av något, riktigt trött eller har någon form av blodsockerfall och att jag måste kolla om hon är okej.

När vi kommer upp går hon med huvudet neråt och jag hör hur hon snyftar. Jag känner mig typiskt svensk och vill inte vara påträngande, samtidigt är det sent på kvällen och det är ingen där förutom jag och killarna.

Jag lägger handen på hennes axel och frågar om hon är okej, varpå hon nickar och mumlar något. Vi går alla förbi spärrarna och när en av killarna stannar henne vill jag också stanna och jag frågar henne igen om hon är okej, för det verkar inte vara så. Killen säger något i stil med ”Tack, du tar hand om?” och går därifrån och jag försöker förstå vad som har hänt henne.

Hon är helt rödgråten och hon snyter sig samtidigt som hon försöker säga något, men hon mumlar och jag förstår inte vad hon säger. Jag frågar henne om hon kan svenska eller engelska men hon pekar på sina öron och mumlar något igen. Kanske är hon hörselskadad och jag frågar, högre den här gången, vart hon bor. Hon svarar Hässelby och jag tänker att hon kanske är så full att hon har åkt fel. Men hon verkar inte full, bara helt förkrossad. Jag säger att jag ska hjälpa henne hem och hon pekar mot ena utgången så vi börjar gå. Under tiden storgråter hon och mina tankar rusar, ska jag ringa någon – vem ringer jag?, ska jag ha handen på hennes axel, ska jag försöka prata med henne, vad gör jag? Den här tjejen verkade inte vara äldre än 16-17 år, en äldre tonåring liksom. Mitt hjärta går fan itu av hennes gråt men vi förstår inte vad varandra säger och jag är lite obekväm i sådana situationer men jag kan ju inte lämna henne ensam heller.

När vi kommer upp från tunnelbanan faller hon ner på asfalten och gråter ännu häftigare och jag tänker VAD GÖR JAG typ tusen gånger om. Tänk om hon svimmar för att hon har någon sjukdom, om hon är på flykt från någon som har betett sig illa, om hon har blivit illa behandlad och behöver uppsöka sjukhus… Ska jag ringa Jocke, Amanda, 112, polisen?

Hon mumlar saker hela tiden, säger något med ambulans och tecknar en telefon med fingrarna. Eftersom St Görans sjukhus ligger i närheten tänker jag att hon kanske har fått ett jobbigt samtal och att hon vill gå dit. Men när jag föreslår att vi går till sjukhuset rör hon sig inte. Istället sitter vi båda på asfalten och hon gråter samtidigt som jag försöker trösta med en hand på axeln. Så stel i detta, men samtidigt kan jag ju inte ge henne en kram eftersom jag är en främling?

Efter ett par minuter tar hon upp telefonen och slår ett nummer innan hon ger den till mig. En kille svarar och jag presenterar mig, säger att jag sitter med en tjej som är ledsen och vart vi är. Han förstår snart vem det är det rör sig om (det står ju på telefonen, men antar att det blir förvirrande när det var jag som pratar, hehe) och han säger att han är på väg. Ytterligare några minuter går innan han dyker upp och han tackar, tar mig i hand, tackar igen och han försöker prata med henne samtidigt som hon kramar honom och gråter. Och sen gick jag hem samtidigt som jag grät en aning. Utan att förstå vad som hade hänt eller nåt. Jättekonstigt. Och jag vet inte vad jag gör om det händer igen och personen INTE ger mig någon att ringa, vem ringer jag då? 

Det är en underbar känsla när möjligheterna hopar sig

Hej alla lördagsläsare! Mysigt att vakna till hårt regn som slår mot stuprännor och balkongräcken. Nu sitter jag i soffan och ser Vetenskapens värld som handlar om vampyrer och dess historia. Den senaste tiden har jag törstat efter mer kunskap och om ni känner igen er i det måste jag tipsa er om min favoritpodd just nu: P3 Historia. En bra och lättsmält podcast om man vill lära sig mer om just… tja, historia. Vilket jag ju vill, tycker det är jätteintressant med gamla monarker, krigsöden och folktro.

En annan rolig grej är att jag upplever att världen har öppnat sig för mig igen, vilket kanske är en konstig sak att säga men låt mig försöka förklara. I perioder är jag väldigt instängd i mina tankar och jag har svårt att se möjligheter i situationer. Jag tänker att de beslut jag har fattat är skrivna i sten och att det inte går att ändra något, vilket gör mig stressad och den stressen gör att jag blir ännu mer fast i min så kallade övertygelse. Men så händer något som ruckar på hur jag ser på min livssituation just nu och plötsligt är det som att allt har vänt! Jag ser möjligheter i princip allt och mina axlar känns tio gånger lättare. Det är en underbar känsla. Lite som när PMS:en är över och man fattar att man inte alls är värdelös, det var bara hormoner osv. Hehe. Just nu kan jag se flera olika vägar att välja mellan och även om det krävs mycket jobb, tid och pengar så ser jag möjligheten.

Den här lördagen är perfekt för hur jag känner mig just nu. Min kille spelar match så jag har hela dagen för mig själv och jag tänkta ägna hela eftermiddagen åt att planera och strukturera. Excel, here I come!

Puss♡

Önskelista 2017

Om några veckor fyller jag år (hurra!) och det är hög tid att uppdatera den här listan som jag började knåpa på i början av 2016. Den uppdateras hela tiden, året om, men jag publicerar om inlägget så det dyker upp inför julaftnar & födelsedagar. :)

Urban Ears PLATTAN 2 (trådlösa), svarta

OBH Nordica Plattång Straight & Curl, här

Det smala Hermèsarmbandet i svart och guld, minsta storleken.
26 6

Gucciskärp, finns hos Net-a-porter

Urban Decay Heat – finns på Kicks

Hoodie från Under Armour (MM Sports), storlek S/M, finns här!

Prep + Prime Transparent Finishing Powder, finns på Kicks & NK

En vinkaraff från Riedel, i princip vilken som helst som är ”snorklig”. Säls på bl a Cervera och NK

En hårddisk till alla mina bilder! (Ska vara kompatibel till macbook.)
lacie-rikiki-1tb-usb-3.0(147426)_1_Normal_ExtraGlow Ring Micro Steel från Edblad. Både silver och guld fungerar. Vet ej storlek, man har smala fingrar! Gillar även denna ring men eftersom den liknar den vigselring jag hoppas få någon gång i framtiden vill jag inte ha en sådan :))

Edblad_Glow_Ring_Micro_Matt_GoldPapperskorg från Svenskt Tenn, vit eller mörkgrön.
svenskt_tenn_papperskorg_metall_vit_1-219342128-rszww1000h1000-83Passport Cover, Deriwe, brun, märkt med TWLpassportholder_front_black_gold_grande
Monogram Shawl från LV i färgen svart eller beige
louis-vuitton-monogram-shawl-scarves-and-shawls-m71336_pm2_front-viewOlaplex nr 1, härifrån för billigast pris!398bcbde6ef0af8e7cae7c1288c7f097_3065920_1Pulsklockan från Polar som jag skrev om i det här inlägget. (Den översta i bilden nedan.)

Presentkort på Skin City eller Akademikliniken eller liknande för att göra ett hudtest och få produkter som matchar min hudtyp. Har ju finnar och liknande som jag skulle vilja bli av med men vet inte riktigt vilka produkter jag ska satsa på.

 

Blue Marine Algae Intense Hydrating Mask från Peter Thomas Roth, finns bl a hos Skincity

Träningsstrumpor, ex dessa från Sportamore. Strl 41

Sunset

En av kvällarna i Spanien skulle vi åka till tivolit inne i Torrevieja. Solen brann på himlen när den var på väg ner för kvällen och innan vi lämnade vår residence (i brist på bättre ord) hann jag föreviga en av de många scener som vi kunde njuta av under vistelsen.

På väg till tivolit svängde Göran, Jockes pappa, upp på en utsiktsplats för att han visste att jag ville fota. Tyckte det var så gulligt :’)

Solen hann dock gömma sig innan vi kom dit, men det gjorde ingenting. De långa solnedgångarna vi är vana vid här i Norden är inte riktigt något Spanien får vara med om.

Bröderna Larsson ville också ha en bild.

Så poserade vi lite vant och åkte sedan till tivolit för att dricka mojitos och kanske shoppa lite i butikerna längs strandpromenaden.

<3

Vecka 33 🌻

Hej hej hallå! Ny vecka. Första arbetsveckan efter semestern avklarad – heja mig! Låt oss kika på vad som händer under kommande vecka.

Bildkälla

Måndag: Jobb som vanligt. Kom hem, läste nya numret av ELLE och slumrade till i soffan. Någon timme senare träffade jag Angela och gick en lång kvällspromenad och pratade av mig. Hehe. Hon fick inte mycket sagt. Bad om ursäkt senare men hon sa att det var ju därför vi sågs, för att jag skulle få snacka. <3

Tisdag: Efter jobbet ska jag och Sofia köra tisdagsträning, är väldigt pepp på detta och vaknade med glädje imorse. Vi har bestämt oss för att träna ihop varje tisdag efter jobbet, så kul ju.

Onsdag: Jobb! (Nähä, tänker ni.) Efter jobbet ska jag hem till Amanda i Hornstull och fira hennes födelsedag i efterskott ihop med några härliga brudar.

Torsdag: Spännande dag. Efter jobbet ska jag faktiskt hem till min lägenhet på Gärdet, men mer om det en annan gång. :) Efter det åker jag och Jocke till Täby för att hämta ut  våra nummerlappar till Midnattsloppet och tränar på gymmet i gallerian.

Fredag: Får se om jag kör en liten joggingrunda eller bara vilar efter jobbet på fredag, eftersom…

Lördag: Ikväll ska jag springa Midnattsloppet. Både peppad och lite rädd, haha. Har ju inte hunnit upp i en mil på egen hand än, men jag hoppas det går bra och att jag inte får för mig att spurta så att kroppen pajar.

Söndag: Vila och hemmagjord pizza, bestämde jag mig för precis. Mysigt.

Vad ska ni göra? Någon som ska springa loppet?

Shoppar i mammas garderob och färgkoordinerar min egen

Byxor – Marc & Polo // Blus – Indiska // Kavaj – H&M // Skor – Scorett

När vi var hemma hos mina föräldrar i lördags fick ju Matilda och jag plocka med oss massor av kläder ur mammas garderob. Mamma är lite duktigare än jag på att tänka långsiktigt och många av plaggen var klassiker med riktigt bra kvalité. Även om jag inte använder kostymer och liknande i mitt nuvarande jobb så är det alltid bra att ha, man vet aldrig när en välsittande, svart kavaj eller en pennkjol behövs.

Vad jag däremot använder ofta är plagg liknande de jag bär på dessa bilder – och både byxor och blus är från mammas garderob. Tack mamma! :)

I helgen har jag rensat garderoben, något jag gör ett par gånger om året men i synnerhet när en säsong byts ut mot en annan. Det finns få saker som är så tillfredsställande som när ens hem är i ordning, och framförallt garderoben. Nu är allt färgkoordinerat, kjolarna ligger i byrålådan, träningskläderna är rullade och sorterade för att allt ska få plats och i den inbyggda garderoben hänger bara svarta plagg på den övre raden och resterande kulörer på den undre.

🍋Veckolista #32

🍋 Veckans bild:

Jag hade ett samarbete med Pilgrim på Instagram och bad Sofia ta en bild när vi ändå skulle fota outfitbilder. Bilden nedan blev bäst – trots att den togs ”av misstag” när jag inte vad beredd. Tack Sofia!

🍋 Veckans läsning:

Vill fortsätta att tipsa er om att läsa artikeln med Spendrups och hur de agerade efter terrordådet i Stockholm. Här bloggade jag om den.

🍋 Veckans tweet:
Pga grät och grät och grät. Klicka på länken nedan.

🍋 Veckans branschnyhet:
Jag gick igång på nyheten att Betsafe sponsrar Conor McGregor och tävlar ut två biljetter till matchen i Las Vegas dit du och en vän flygs med McGregors privatjet… N to the ice. Jag jobbade ju lite med sponsring under studieåren och tycker fortfarande att det är kul.

Foto: Betsafe

🍋 Veckans roligaste aktivitet:

Att fira födelsedag i förskott! Älskar ju att fylla år och firar gärna så länge som möjligt.

🍋 Veckans träning:

Måste nog vara spinningpasset igår kväll. Hade redan tränat ben vid lunch men jag satt med datorn hela dagen för att jag ville få iväg en grej innan kvällen, så tillslut behövde jag tänka på annat. Och det blev ett sånt jäkla grymt pass, som om hela kroppen bara exploderade.

🍋 Veckans mat:

I fredags lagade jag vitlöks- och chilifrästa räkor med ruccola, körsbärstomater och rörpasta. Sååå gott!

🍋 Veckans låt:
Denna, pga grym på gymmet:

🍋 Veckans köp:

Jag beställde hem ett flak Nocco som jag hämtade ut igår. Det är nog det… Jag har ganska stora utgifter de kommande veckorna så jag försöker att hålla hårt i sedlarna nu.

🎂 Födelsedagsfirande för tre syskon 🎂

Eftersom jag, Jesper och Matilda fyller år inom ett par veckor (cirkus sju vilket ju är närmare två månader, men ah) så tyckte vi alla att det var lättast om vi kunde fira ihop alla tre. Så det gjorde vi igår, i Kungsängen hemma hos våra föräldrar.

Mamma och Per bjöd på hemmagjord cavasangria som välkomstdrink när vi kom dit. Mums.

Vi skålade och sedan började Per och Jocke att ta hand om maten.

Tror ni han är nöjd när han får bossa över tre grillar eller? Haha

Vi åt ute på terrassen där de hade satt upp ett stort partytält med mysig kuriosa. Ett litet tag regnade det men det kände vi inte av såklart, mysigt!

Efter en gedigen grillbuffé serverades det gino till efterrätt. Mums!

Och därefter fick vi presenter! Hurra! Man älskar ju ändå att få presenter. :) Jeppe fick bland annat en klocka från Hugo Boss som han hade önskat sig.

Och jag fick en ryggsäck och en eltandborste som jag hade önskat mig – vilket jag skrattade gott åt eftersom det var så himla vuxet! Ryggsäcken ville jag ha för att skydda min rygg och eltandborsten för att… ja, ha rena tänder. Haha! Mycket nöjd!

Sedan satt vi och snackade skit innan det var dags att åka hem.

Mamma hade rensat sin garderob så både jag och Matilda fick med oss en kasse kläder hem. Woho!

Fredag, rosévin och doppa tårna i sjön

I fredags gick jag lite tidigare från jobbet och mötte upp min vän Millis för en aw. Härliga sommartider ♡ Vi satte oss nedanför mig & Jocke, vid Hornsbergs strand, och drack rosévin och lite snacks.

Det glittrade i sjön och det var mer än vinet som var berusande. Kanske var det här sista riktiga sommardagen? Trist, i så fall. Men fördelen med att sommaren, eller åtminstone semestern, är över är att alla börjar komma tillbaka i rutiner.

I veckan var jag ute och sprang med Amanda och blev sedan bjuden på lasagne i hennes kök där vi pratade om exakt allt. Vid nio-tiden joggade jag hem och när jag var mitt på Västerbron stannade jag och tittade ut över en vacker huvudstad med en färgglad, magisk solnedgång som statist.

Har inte träffat mina vänner på hela sommaren (typ) så ser verkligen fram emot att tillbringa mer tid med alla de kommande veckorna. ♡

Så hanterade Spendrups terrorattacken – en intervju i Dagens Media

– Jag satt vid datorn precis före klockan tre när jag fick ett sms från någon som skrev ”Är det vår bil?

– Jag förstod ingenting, säger Mårten Lyth och fortsätter:

– Strax därefter plingade det till i mobilen igen. Det var en nyhetsflash från en av kvällstidningarna.

Han kommer ihåg overklighetskänslan som spred sig i kroppen när han läste på nyhetssajten.

Å fan. Det där är vår bil. Det måste det ju vara. Vad i helvete. Vad är det som har hänt?

I april i år drabbades Stockholm av ett terrordåd och jag tror inte jag behöver nämna något mer om hur rädslan lamslog hela staden – men också hur den sammanförde oss under timmarna strax efteråt. Allt som behövdes sägas har sagts, så istället vill jag rikta blicken mot en artikel jag läste tidigare i veckan och som intresserade mig något enormt.

Ganska kort tid efter att larmet om ett terrorattentat kom började nyhetssajterna publicera bilder på lastbilen som Rakhmat Akilov hade använt för att vansinnesköra ner för Drottninggatan och mörda fem oskyldiga människor. På bilderna syns det klart och tydligt att det är en lastbil som ägs av företaget Spendrups som äger varumärket Norrlands Guld.

Foto: Tomas Oneborg/SVD/TT

Foto: SVT

Trots att det var en oerhört unik situation var en av mina första tankar ”Herregud, undrar hur deras kriskommunikation ser ut nu”. Kriskommunikation har sedan jag började plugga kommunikation varit ett av mina största intressen och en tid sa jag att jag ville bli presschef ”på typ SAS” och svara på frågor om företaget i TV inför svenska folket, hehe. När jag gjorde praktik på PR-byrån Cohn & Wolfe här i Stockholm fick vi praktikanter, som då var tre i antalet, en minilektion i ämnet av en av byråns konsulter, Lennart. Jag fick då mer inblick i hur företag kan förbereda sin kommunikation inför en eventuell kris, hur de bör agera under en kris och hur man kommunicerar efter en kris för att göra så lite skada som möjligt på sitt varumärke. Oerhört intressant!!

Så när Dagens Media publicerade en lång intervju med Mårthen Lyth, kommunikationschef på Spendrups, och Leif Börjesson, marknadsdirektör på samma företag, läste jag den och sög i mig varenda ord.

Här kan du läsa artikeln.

Den rosa saltsjön, vacker skymning och hockeyquiz

Cirka en kilometer från vårt hus i Spanien låg en saltsjö som sent på eftermiddagen, när solen började skymma, färgades vackert rosa. Trots att vi kunde se sjön med blotta ögat om vi bara ställde oss på gatan och tittade nerför backen tog det ett par dagar innan vi gjorde ett projekt av det och åkte dit.

Men först ägnade vi en heldag åt att ligga och pressa vid poolen. Det finns säkert ett tiotal bilder i Jockestelefin likt dem nedan, av någon anledning tyckte han att det var oerhört roligt att smygfota mig medan jag filmade till Instastory eller tog en selfie. :)

Det var jag, Jocke, Cissi och Fredde som åkte ner till saltsjön. Det var fortfarande oerhört varmt, eftermiddagstemperaturerna är ju galna i Spanien.

Runt hela sjön fanns ett stängsel som för att markera badförbudet men vi klippte upp en liten del av det och klev igenom. (Skoja, det var någon annan som hade gjort det innan oss.)

Ganska sjukt att se salt ligga så här i travar.

Visst är det häftigt?

Jocke testade att doppa tårna i vattnet men brände sig nästan (!). Givetvis ville vi andra testa det med, men det var så varmt att det inte gick att stå där en längre tid. Ni vet när man ska kliva ner i ett riktigt, riktigt hett bad hemma? Precis så var det.

När vi klev ut ur bilen väl hemma igen var våra fötter helt glittriga av det torkade saltet. Coolt!

Sedan drack vi sangria och gjorde oss i ordning. Vi skulle nämligen fira Göran, Jockes pappa, som fyllde år. Men först ville jag föreviga det här vackra kvällsljuset<3

Så gick vi runt området för att komma hem till Jockes morbror och hans fru som även de lånade ett hus i närheten. Jag hade med mig kameran i princip överallt och ibland skulle Jocke ”ge igen” vilket resulterade i bilden nedan.

Medan alla drack en drink tävlade de i par i ett hockeyquiz som jag hade skapat. Jockes familj har ju varit här i flera år och de brukar turas om att ha ”matdagar”, några som anordnar middagen. Under dessa middagar brukar de som är ansvariga just den dagen också anordna något roligt, till exempel ett quiz. Så kul tradition som gör att alla vill bräcka de andra, perfekt för en tävlingsmänniska som jag!

Ett ärligt inlägg om taskig självkänsla

Back to work betyder också back to outfits!

Igår var första dagen sedan vi kom hem från Spanien som jag avstod från att gå till gymmet. Kroppen behövde vila och igår kväll var Jocke iväg på fotbollsträning vilket gav mig ett par timmar för mig själv. Får alltid lite dåligt samvete när jag sitter med datorn och jobbar/redigerar bilder/planerar när han är hemma så de kvällar jag är ensam passar jag på att ”jobba undan” allt.

Apropå just träning och dåligt samvete så har jag märkt att min självkänsla (eller om det är självförtroende? Kanske både och) har dalat rätt mycket den senaste tiden. Eller sedan en ganska lång tid tillbaka faktiskt. Det vet jag eftersom jag också skriver ner mitt mående, som jag skrev ett blogginlägg om här. Jag försöker hela hela hela tiden motarbeta mig själv och det är ständigt en dragkamp i huvudet om vilken sida som vinner. Vissa dagar är jag helt utmattad av att behöva föra en tyst diskussion med mig själv. Låter ju galet. Vissa dagar är såklart bättre, jag tycker inte att jag är kass 100 % av tiden, men majoriteten. Och det är just det som suger.

Det är jättejobbigt och jag har inte riktigt märkt hur taskig jag har varit mot mig själv förrän jag har pratat högt om mig själv inför någon eller försökt svara på frågor om mig själv. Instinktivt är det negativa ord som ploppar upp och när jag tänker ”Men vad elakt, förr hade jag ju svarat något positivt som snäll, modig och tuff” så känner jag mig som en bluff istället.

Och jämt och ständigt det där dåliga samvetet. Jag får dåligt samvete för att jag inte gör mer än jag gör. För att jag, som är ung och frisk och privilegierad, borde ta vara på dessa möjligheter mer än jag gör. Samtidigt får jag dåligt samvete för att jag vill mer när andra inte ens får en bråkdel.

Jag har skuldkänslor över saker som går långt tillbaka i mitt liv och som jag inte kan göra något åt idag – och som jag i ärlighetens namn kanske heller inte ångrar. Men jag vill vara alla till lags.

Jag önskar bara att jag var lika tuff och cool som jag var förut, det var mycket lättare då.